Tro och religion på Gran Canaria, från uråldriga riter till kyrkor, moskéer och ett mångkulturellt samhälle

Gran Canaria förknippas i dag främst med stränder, semesterorter och ett behagligt klimat. Men bakom turistbilden finns också en fascinerande religiös historia. Från ursprungsbefolkningens tro och den katolska kyrkans etablering under 1400-talet till brittiska protestanter och dagens muslimska och andra religiösa församlingar berättar öns trossamfund samtidigt historien om Gran Canarias förändring genom århundradena.

Före kristendomen, Gran Canarias första tro

Gran Canarias religiösa historia började naturligtvis långt innan de första kyrkorna byggdes.

Öns ursprungsbefolkning levde på Gran Canaria under många århundraden före den kastilianska erövringen på 1400-talet. Deras religiösa föreställningar skilde sig från den kristendom som senare skulle dominera ön.

Religionen var nära förbunden med naturen, landskapet och föreställningar om övernaturliga krafter. Berg, grottor och andra platser kunde ha religiös eller ceremoniell betydelse.

När européerna började etablera sig på Kanarieöarna följde kristna missionärer med. Redan 1351 inrättades ett katolskt biskopssäte i Telde genom ett beslut av påven Clemens VI. Missionärer från Mallorca deltog i de tidiga försöken att sprida kristendomen på ön.

Det skedde alltså kristen missionsverksamhet på Gran Canaria mer än ett sekel före den slutliga kastilianska erövringen.

1478, en ny religiös epok börjar

Den 24 juni 1478 anlände den kastilianska expedition som under Juan Rejón inledde den avgörande erövringen av Gran Canaria.

På platsen vid Guiniguada-ravinen anlades det läger som så småningom utvecklades till dagens Las Palmas de Gran Canaria.

Enligt traditionen firades den första mässan i samband med expeditionens ankomst. En liten kyrka tillägnad Santa Ana uppfördes också i den nya bosättningen. Den byggnaden utvecklades senare till dagens Ermita de San Antonio Abad i Vegueta.

Religion och den nya koloniala samhällsordningen blev därefter nära sammanflätade. Kristnandet skedde i samband med en erövring som innebar djupgående och ofta våldsamma förändringar för Gran Canarias ursprungsbefolkning.

Santa Ana, kyrkan som växte tillsammans med staden

När man i dag promenerar genom Vegueta är det svårt att missa den mäktiga Catedral de Santa Ana.

Den är inte bara en kyrka utan också ett slags historiebok över Las Palmas utveckling.

Planerna på en katedral på Gran Canaria går tillbaka till slutet av 1400-talet. Byggandet inleddes omkring 1497, men arbetet kom att pågå i olika etapper under flera århundraden. Därför möts olika arkitektoniska stilar i byggnaden, framför allt sengotik och nyklassicism.

Katedralen blev också centrum för den katolska kyrkans organisation på öarna.

Fram till början av 1800-talet var Santa Ana den enda katedralen på Kanarieöarna. År 1819 skapades ett separat stift med säte i La Laguna på Teneriffa för de västra öarna.

I dag omfattar Diócesis de Canarias – Kanariestiftet – Gran Canaria, Fuerteventura, Lanzarote och La Graciosa.

Teror och Virgen del Pino

Men för många kanarier är öns religiösa hjärta inte bara Santa Ana.

Det ligger också i Teror.

Här finns Basílica de Nuestra Señora del Pino och bilden av Virgen del Pino, Jungfrun av tallen, som har en mycket stark ställning i den kanariska katolska traditionen.

Varje år i september förvandlas Teror när människor från olika delar av Gran Canaria söker sig dit i samband med firandet av Virgen del Pino.

Religionen på Gran Canaria är därför inte enbart något som utövas inne i kyrkorna. Den är också en del av öns folkliga kultur.

Processioner, pilgrimsfärder och lokala fiestas har under århundraden vävt samman tro, musik, mat, familj och lokal identitet.

Nästan varje samhälle fick sin egen kyrka

Reser man bort från turistområdena ser man snabbt hur starkt kyrkan historiskt har präglat Gran Canarias samhällen.

I by efter by ligger kyrkan vid eller nära det centrala torget.

Arucas, Agüimes, Gáldar, Telde, Teror och många mindre orter har religiösa byggnader som samtidigt blivit viktiga delar av det lokala kulturarvet.

Det är också förklaringen till varför så många kanariska fiestas har religiösa namn och ursprung även när dagens firande innehåller betydligt mer än gudstjänster.

För en resenär kan därför ett besök på en lokal fiesta vara ett sätt att komma närmare en del av Gran Canaria som man sällan upptäcker från hotellområdet.

Britterna förändrade den religiösa kartan

Under 1800-talet började en annan del av Gran Canarias religiösa historia bli synlig.

Las Palmas utvecklades till en internationell hamnstad och den brittiska närvaron växte kraftigt. Britterna kom som handelsmän, sjömän, företagare och senare även som resenärer och långvariga besökare.

De var emellertid ofta protestanter i ett samhälle som länge hade dominerats nästan fullständigt av katolicismen.

Det skapade praktiska problem.

När en brittisk kvinna avled 1829 fick hon enligt den historiska dokumentationen inte begravas på den katolska kyrkogården. Behovet av en separat begravningsplats bidrog till att den brittiska kolonin skapade en egen kyrkogård.

British Cemetery i Las Palmas började anläggas 1834 och de första begravningarna ägde rum 1835.

I dag är kyrkogården klassad som kulturminne, Bien de Interés Cultural. Kanarieöarnas regering beskriver den som den äldsta institutionen som skapades av den brittiska kolonin i Las Palmas.

Holy Trinity, en bit av England i Las Palmas

Den brittiska befolkningen fortsatte att växa under senare delen av 1800-talet, inte minst i takt med utvecklingen av Puerto de La Luz.

Så småningom byggdes Holy Trinity Church i Ciudad Jardín.

Holy Trinity Church är fortfarande en anglikansk kyrka och tillhör Church of Englands Diocese in Europe. Enligt stiftet uppfördes kyrkan av den brittiska kolonin och konsekrerades 1891. Engelskspråkiga gudstjänster hålls fortfarande där.

Kyrkan berättar samtidigt en större historia.

Den brittiska närvaron påverkade inte bara religionen utan också Gran Canarias handel, hamnverksamhet, stadsutveckling och samhällsliv.

Den anglikanska kyrkan blev därför en symbol för hur Las Palmas under 1800-talet förändrades från en huvudsakligen spansk och katolsk stad till en alltmer internationell atlantisk hamnstad.

Turismen skapade ett nytt behov

Nästa stora förändring kom med massturismen.

När framför allt södra Gran Canaria började utvecklas under 1960- och 1970-talen kom människor från norra Europa i helt nya mängder.

Britter, tyskar, skandinaver och andra européer semestrade eller bosatte sig på ön.

Alla var inte katoliker.

Det skapade behov av gudstjänster för människor från olika kristna traditioner och på flera språk.

Ett intressant resultat blev Templo Ecuménico El Salvador i Playa del Inglés. Byggnaden utformades med avsikt med symboler som skulle kunna fungera över konfessionsgränserna och inte enbart representera en enskild kristen tradition.

För ett turistområde var tanken ovanlig men logisk: människor från olika delar av Europa skulle kunna komma till samma byggnad för religiöst liv.

Skandinaviska kyrkor

Den stora skandinaviska närvaron har också satt spår.

Svenskar, norrmän, danskar och finländare har under årtionden varit en viktig del av turismen och vinterboendet på Gran Canaria. Därför har olika nordiska kyrkor och kristna verksamheter funnits på ön och erbjudit sådant som gudstjänster, samtal, social gemenskap och stöd för både turister och bofasta.

För många långtidsturister har kyrkorna haft en bredare funktion än den rent religiösa. De har blivit mötesplatser där människor kan tala sitt eget språk, träffa landsmän och få hjälp när något händer långt hemifrån.

Gran Canarias religiösa historia är därmed också nära förbunden med turismens historia.

Islam och Gran Canarias moderna befolkning

Men dagens religiösa mångfald handlar inte bara om olika kristna kyrkor.

Migration och internationella kontakter har gjort islam till en synlig del av det moderna religiösa Gran Canaria. På ön finns muslimska församlingar och böneplatser, framför allt i de större befolkningsområdena.

Det är ytterligare en förändring från den tid då den romersk-katolska kyrkan hade en närmast helt dominerande ställning.

Dagens Gran Canaria har invånare med bakgrund i bland annat Nordafrika, Västafrika, Latinamerika, övriga Europa och Asien. Med människor följer också språk, traditioner och religioner.

Fler religioner, och många utan religion

Gran Canaria rymmer i dag dessutom andra kristna samfund och religiösa traditioner. Protestantiska och evangelikala församlingar finns vid sidan av den katolska kyrkan, och öns internationella befolkning omfattar även människor med bland annat hinduisk, judisk och annan religiös bakgrund.

Samtidigt måste man vara försiktig med att beskriva dagens Gran Canaria som ett samhälle där religionen har samma roll som för några hundra år sedan.

Spanien är i dag en sekulär stat med religionsfrihet. Många människor identifierar sig inte med någon religion eller har en kulturell relation till katolicismen utan att regelbundet delta i kyrkans verksamhet.

Det innebär en intressant kombination: kyrkorna och de religiösa högtiderna kan fortsätta att vara mycket viktiga för kultur och lokal identitet även för människor som själva inte är särskilt religiösa.

Fem århundraden syns fortfarande på gatorna

Det är kanske just detta som gör Gran Canarias religiösa historia så intressant för resenären.

På relativt kort avstånd kan man möta flera helt olika epoker.

I Vegueta finns den lilla San Antonio Abad-kyrkan på platsen som förknippas med Las Palmas grundande 1478 och några minuters promenad därifrån reser sig den monumentala Santa Ana-katedralen.

I Ciudad Jardín finns den anglikanska Holy Trinity Church som minner om den brittiska handelskolonin.

På södra ön finns det ekumeniska templet som berättar om turismens expansion och de miljontals nordeuropéer som började resa hit under 1900-talet.

Och runt om på ön finns katolska kyrkor, evangeliska församlingar, muslimska böneplatser och andra religiösa gemenskaper.

Religionen berättar egentligen Gran Canarias egen historia

Följer man religionens utveckling följer man därför också Gran Canarias utveckling.

Från ursprungsbefolkningens trosföreställningar till missionärer. Från erövringen på 1400-talet till Santa Ana-katedralen. Från katolska processioner och Virgen del Pino till brittiska protestanter. Från massturismens ekumeniska kyrkor till dagens betydligt mer mångkulturella samhälle.

Religionen har ibland varit en källa till gemenskap och identitet, men historien innehåller också makt, konflikt och perioder då religiösa minoriteter hade betydligt mindre frihet än i dag.

För resenären finns därför en annan Gran Canaria att upptäcka bakom stränderna.

Gå in i en gammal kyrka i en bergsby. Besök Santa Ana i Vegueta. Upplev Teror under en religiös högtid eller leta efter spåren efter den brittiska kolonin i Las Palmas.

Då blir kyrkorna mer än vackra byggnader.

De blir dörrar in till mer än 500 år av dokumenterad historia, och till berättelsen om hur Gran Canaria blev den internationella ö vi känner i dag.